Jag ser inte mig själv som en blyg person. Inte längre. Jag var i tonåren. Men blygheten kan sitta i. Speciellt om man måste prestera. Får otrolig prestationsångest och då kan jag bli blyg. Däremot har jag dålig självförtroende och självkänsla. Kan verka ganska cool med mycket och är väldigt trygg i åsikter och råd till andra. Samtidigt känner jag mig väldigt beroende av andras bekräftelse. Tänkt mycket på det sedan en vän uppmärksammade det. Vill ofta leva upp till den bild jag tror andra har av mig och göra det jag tror att de vill att jag ska göra. Problematiskt? Mycket! Men bra också. Har gjort mig väldigt lyhörd för andra människors känslor och väldigt omtänksam. Det är jag väldigt stolt över.